Om mig

Min bakgrund

Uppvuxen i Malmö och Trelleborg men flyttade till Kristianstad för att plugga. Där träffade jag ”the love of my life” Emma och vi landade i Perstorp där vi nu har bott på landet sedan 1993. Vi har två fantastiska ungdomar, hund, katter samt även två hästar. I min ungdom spelade jag fotboll fram till 18-års åldern. Därefter har jag mest hållt på med löpning men även cyklat, simmat och promenerat och vandrat en del.

Löpningen i början, satsning på maraton

I januari 2014 fick jag ett infall om att jag kanske skulle springa ett maraton. Har för mig att jag såg en annons om Köpenhamn som var i maj så jag googlade träningsprogram och hittade ett perfekt på jogg.se där det även fanns ett jättebra forum för löpare och så kunde man logga sin träning. Jag köpte en GPS klocka och började springa. Följde väl inte träningsprogrammet till punkt och pricka men distanserna per vecka gjordes på ett ungefär. Från början var målet att fullfölja loppet men ganska fort kom jag på att ett tidsmål kring 4-4,5h var rimligt. Det slutade med att jag lycklig ”som bara den” fullföljde Nykredit Copenhagen Marathon på tiden 3h58m. Jag lyckades hålla jämn fart (1h59m båda halvorna) och sprang om >2200 löpare vilket peppade mig och gav mig mersmak på marathon. Detta var häftigt!

cmdh7206-cp20x30-8567.jpeg

Sprang sedan premiären av Helsingborg Marathon i sep-2014 och av bara farten blev det sedan Växjö Marathon okt-2014 på 3h36m. Älskade att springa och träna men det började bli jobbigt att behöva springa fort. Hittade en artikel på nätet om något som hette Tomtetåget. Det var ett socialt löpevent som arrangerades av Susanne Dalsätt på Visingsö tillsammans med Marie och ”Ironman Alex”. Vi sprang från Jönköping till Gränna och sen vidare ute på öa till Visingsö hotell och konferens. Det var verkligen ett äventyr, min första ultra (43km) och jag träffade en hel del härliga löpare här. Flera av dessa har jag återsett flera gånger.

Vad jag minns var det bara jag och en annan skåning med på Tomtetåget och det var Linda Bengtsson. I taxin hem från Gränna till Jönköping berättade hon lite om sin löparresa. Det snackades om ultra, fantastiska upplevelser och att hon nästan aldrig sprang ett lopp två gånger. Jag blev nyfiken på att springa långt så jag anmälde mig till min första tävlingsultra som var Hallands Ultra 50km i juni-2015. Det gick bra trots att det var mindre än 2 veckor efter att jag persat på Köpenhamn maraton. Jag var sliten efter Hallands Ultra, vilade 8d innan jag dumt nog sprang ett långpass på 19km i 5:14 takt. Det kändes inte bra i foten efteråt och därför vilade jag en dryg vecka till innan hela familjen åkte till Playitas. Där blev det mindre löpning än planerat men det fanns mycket annat spännande att göra där.

Hösten 2015 sprang jag återigen Helsingborg marathon och sedan bestämde jag mig för att åka på mitt första ultraläger: KUL-helgen på Billingen utanför Skövde. Kristina Palten var där och föreläste om sin fantastiska Iran löpning och jag träffade ett stort antal härliga ultralöpare och det kändes som en enda stor familj. På lördagen sprang vi 55km och på söndagen 35km. Det var första gången jag gjort något så tokigt att springa långt två dagar i rad. Men det gick ju!

I december 2015 sprang jag Tjörnarparen för första gången. Valde såklart 50km och efter halva loppet hade jag bestämt att ultra var verkligen inget för mig. Kändes jättejobbigt med alla backar och jobbig terräng. Gick trots det i mål under 6h och detta med ”ultra är inget för mig” blev kortvarigt.

Sprang sedan fyra ultror under 2016: Sandsjöbacka 44k, Österlen Spring Trail 47k, BUM 87k och Tjörnarparen 100km. Nu hade jag verkligen fått upp intresset för löpning och särskilt ultralöpning. Var även med på min andra KUL helg, denna gång i ett vackert vintrigt Stockholm.

2017 blev året då jag gav mig på 100 miles för första gången. Det blev GAX 100 miles som jag sprang 8-9 juli. Det var helt fantastisk härligt att delta och kämpa sig igenom denna långa distans. Hade hoppats på att klara mig under dygnet och gick i mål på 23h02m. Lycklig som bara den somnade jag i bilen när Emma körde mig hem. Sex veckor senare åkte jag och Emma till Sälen och bodde hos Peter för att springa Ultravasan. Emma sprang ultra för första gången och genomförde UV45 under 5h, jag var så himla nöjd och stolt över henne. Själv sprang jag och Joakim ihop och klarade av de 90 kilometrarna på drygt 10h. Minns att det regnade i 7h och var kladdigt som bara den. I november åkte jag till Gotland för min tredje KUL helg. Det var på Gotland och det var en häftig upplevelse att springa längs havet, med härliga stenstränder, kargt vindpinat landskap och raukar såklart. Blev intervjuad av Sandra från Ultradistans styrelse och på något sätt tyckte jag det var kul att skriva, så jag började blogga. I december 2017 sprang jag Tjörnarparen. Precis som 2016 sprang jag med damvinnaren Linda under hela loppet. Det var ännu ett härligt lopp och jag är så imponerad av detta arrangemang som verkligen är toppklass.

2018 var året jag fyllde 50 och därför ansökte jag till CCC, en del av UTMB-cirkusen. Jag hade nybörjartur och kom med i mitt första försök. Sprang Sandsjöbacka 82k i januari, persade på Söderåsens halvmara i mars (1h34m) och i maj blev det Köpenhamn maraton för tredje gången. Började med backträningspass redan i januari och avverkade totalt nio pass mellan 1000-2000m+ inför UTMB. I juli sprang jag mitt första backyard ultra och i slutet av månaden blev det semester med familjen i Davos. Där sprang vi allihop Swiss Alpine. UTMB närmade sig och nervositeten ökade. I efterhand kommer jag att minnas veckan i Chamonix-Mont-Blanc med ett stort leende på läpparna. Loppet CCC gick över förväntan. Jag klarade mig i mål, utan skador och hade det riktigt kul och sedan gick det dessutom snabbare än förväntat. Wow! Efter Tjörnarparen 50 miles i december 2018 hade jag mitt första lite längre avbrott pga en trilskande högerfot. Det tog en månad och då återupptog jag simning och cykling igen.

2019 började med ofrivillig löparvila men jag kom igång igen ordentligt V3. Sprang Stävie Trail rekordsnabbt och av bara farten persade jag även på Söderåsens Halvmaraton (1h32m). Sista helgen i april sprang jag TEC 100 miles för första gången. Det gick helt otroligt bra! I maj blev det återigen Altarstensloppet och i juli sedan BUS. I slutet av juli spontananmälde jag och Emma oss till Bjäre Trail Run. Detta lopp tog rejält på krafterna, jag var sliten men lyckades återhämta mig tillräckligt till Ultravasan  (9h20m). Bara två veckor senare sprang jag återigen HBGM som farthållare. Bara tre veckor senare åkte jag o Emma med på den årliga klubbresan till Oslo. Där sprang jag och Jim Oslo Trippelen! Det var en underbar känsla att klara av dessa 73 kilometrar på klart under 7h. Sex veckor senare var det dags för årets viktigaste lopp Kullamannen Ultra. Jag och Joakim hade följe nästan hela loppet och när vi sprang i mål var vi båda vinnare!

2020 började med träning inför Tjörnarparen i februari. Loppet är ett av de bästa jag gjort med hänsyn till tiden jag fick.

%d bloggare gillar detta: