SM i Trail på kort bana avgjordes i helgen och det blev en spännande dag på Romeleåsen. Träffade massor med fina och duktiga löpare men för egen del blev det ingen rolig avslutning.

Till att börja med hände något oväntat fyra dagar före loppet. Provsprang ett par helt nya trailskor, en ny modell av en sko jag sprungit med i två år. Samma storlek, drop (8mm), grepp men lite stummare och ej insprungna. Det blev en kvällsrunda kring milen och jag rundade Bälingesjön. Kändes inte helt hundra med skorna och efter ett tag spände det typ i båda hälsenorna. Konstigt tänkte jag då jag inte hade pressat på överhuvudtaget, har typ aldrig känningar där nere. Efteråt kände jag även en irritation på baksidan av vänster knä, som en överansträngning. Dagen efter åkte jag o Emma till torsdagsträningen. Jag fick ansvar för Bibbi och vi sprang sakta med gruppen de första kilometrarna och gick sedan, totalt 6 km. Knäet gjorde inte ont men det kändes konstigt. Vilade på fredagen och bestämde mig för att testa knäet på lördagen. En formkoll på 7 km i sextempo gjorde att jag bestämde mig för start.

Söndagen kom och jag tog elbilen själv till starten på Ekevallen i Genarp. Emma fick skjuts dit av dottern lite senare då hon inte startade förrän 10.45. Var framme vid åtta och träffade klubbkompisar samt en massa andra goa löpare. Vädret var perfekt för löpning i linne. Solen sken och det var kanske 16 grader vid start. Tog gruppfoto på några av oss Söderåsare (inkl Vegan Runners Henrik). Han hade lovat att pacea Hanna men hade sprungit 130 km på backyard helgen före, det höll i imponerande tre mil!

Starten gick prick kl 9 och själv var jag korkad och tyckte det var en bra idé att följa snabblöparna Henrik och Hanna. Det gick bra första halvmilen men vid varvningen och milen var luckan drygt 1,5 minut. Hade då dessutom sprungit fel ett hundratal meter vid en delning där märkningen var mkt otydlig i marken. Vit markering på snustorr ”sandig” stig brukar sällan vara särskilt hållbar. Här sprang elit såsom motionär fel och ett flertal blev diskade hörde jag sen. Redan då fanns tankarna på att det kanske var säkrast att bryta men jag bestämde mig. Jag ska försöka komma i mål. Enda problemet var att andra varvet var 30 km och problem med känningar brukar sällan bli bättre av belastning. Nånstans mellan 10-15 km kom klubbkompisen Andreas ikapp mig. Vi hade följe fram till till drygt 30 km då han seglade iväg och jag önskade honom lycka till. Nu var det tack o gonatt för mig, kunde inte springa längre på grund av knäet. Fick inrikta mig på att gå så snabbt som möjligt, hålla undan för alla som sprang om mig och heja så mycket det bara gick. Slogs av all omtanke från medlöparna som nästan samtliga undrade hur jag hade det. Klubbkompisen Madde (Sarah) passerade och jag visste att nu var det inte långt kvar. Lyckades småspringa kortare sträckor de sista kilometrarna och avslutade i 7:10-fart. Sista milen tog 1h27m!

Tog mig i mål på 4h56m med väldigt blandade känslor. Nöjd med att ha fullföljt men mindre nöjd med vänsterbenet och lite rädd för vad detta nu innebär. Hade inte lyssnat på kroppen för då hade jag stannat efter första tio men ibland tar man beslut som inte är de klokaste. I mål mötte jag Andreas Berntsson som sprungit i mål på fina 4h32m. Något snabbare var Henrik (4h22m) och Hanna (4h16m). Kompisen Andreas Feurst gjorde ännu ett kanonlopp och blev 13:e man totalt med tiden 3h33m och tog guld i M45. Betydligt snabbare var Emilia Brangefält från Västerås FK som segrade överlägset i damklassen med tiden 3h13m. Snackade en stund med henne efter dopingprovet. Hon var överlycklig över SM-guldet och jag sa att jag hade koll på energilöparna (Emilia tillsammans med killen Lukas Segersten. De är ett par härliga ungdomar som gjort en massa galna upptåg som handlat om att äta enorma mängder mat och springa. Exempel som 10kg bananer, 50 semlor, 4kg kebabrulle eller 30 korv med bröd under ett distanspass har roat mig när jag tittat på dem. Här är Energilöparna på youtube. SM-guldet på herrsidan gick till snabba Oscar Claesson med tiden 2h49m.

Fem minuter efter mig sprang Emma lyckligt in i mål på 3h19m. Hon var nöjd med dagen men hade haft lite problem med hälen. Mat och dryck ingick efter loppet och tillsammans åt vi en jättefräsch pastasallad med lax och tillbehör. Samtidigt höll BG Nilesjö och Laurent Leloup i prisutdelningarna. Sedan kom även Thomas in i mål (5h35m), han hade stora problem med pulsrusningar om jag fattat det rätt. Något stod inte rätt till.

Sammanfattningsvis lyckades arrangörerna ordna en kanondag för de allra flesta. De som sprang fel pga dålig markering tycker nog inte samma sak. En liten arrangörsmiss kan man kalla det. Kallvattnet i herrduscharna och lukten i bastun gjorde dagen komplett. Där fanns ingen hallontårta där heller om ni fattar.

Nu står det rehab och aktiv löparvila på schemat. Räknar inte med någon löpning de närmaste veckorna och nästa inlägg kommer troligen handla om vägen tillbaka.

Ha en bra vecka och glöm nu inte att njuta av sommar och sol. Här finns alla mina inlägg!