Veckan efter Helsingborg Marathon blev riktigt bra. Det var vackert sensommarväder, jag badade i sjön och gick även på funkisfest. Funkis i betydelsen funktionär och inget annat! Har sällan känt mig så pigg efter en mara som efter denna i Helsingborg. Är riktigt nöjd med att benen och kroppen är samarbetsvilliga. Det var länge sen det kändes så här bra att springa och jag känner mig på gång nu, det gjorde jag inte under andra halvan i Idre, haha.

Sen har vi det där med loppet Black River Run som jag skulle sprungit med Joakim nu på lördag. Jocke som jag skulle åkt med har fått förhinder så därför åker ingen av oss till Västerås. Eftersom jag känner mig så springsugen har jag fått tänka om. Har ju redan beviljad ledighet på fredag så det blir förmodligen en ultra på egen hand istället. Inga 100 miles men kanske riktigt långt ändå.

Huvudplanen är att springa från Perstorp C till Sveriges sydligaste punkt, Smygehuk. Fågelvägen är det exakt 90 km men rutten blir snarare 107 km. Springer helt utan support men handlar på vägen i antingen Södra Sandby eller Dalby. Tanken är att ge mig av sent torsdagkväll alternativt midnatt till fredag. Kollade vädret imorse och det var ingen munter syn. Suget att springa natten till fredag minskade med exakt 12 enheter på en skala 0 till 12! Men bollen är satt i rullning och det ska en hel del till för att jag inte ska ge mig av. Kanske att jag anpassar starttiden efter regnskurarna men annars är jag rätt beslutsam och ger mig nog av.

Förra veckans löpning bestod av transportlöpning t/r jobb, några enstaka turer samt en upplevelselöpning med Emma igår. Det blev en spännande eftermiddag längt Vieåleden väster om Skeingesjön. Såg häromdagen ett inlägg från Hässleholms kommun angående Vieåleden och blev genast intresserad. Kunde inte låta bli att googla detta och det lät som en jättespännande tur.

Från Hässleholms Kommun fbsida 2021-09-06

Emma nappade och vi packade fikakorgen och gav oss iväg. Vi valde att starta vid den södra parkeringen nära Skeingeborg. Historien om denna plats är verkligen spännande. Borgen byggdes troligen på 1100-talet och var då en av Danmarks största borgar. Den övergavs antingen på 1200- eller 1300-talet för att sedan inte upptäckas igen förrän år 1924! Låter otroligt konstigt men så stod det på infotavlan. Murarna är än idag 1,5 m tjocka och totalt ca 120 m i omkrets. Vi sprang leden motsols och började med att kolla in borgen ute på Borgön som ligger vid Helge å-mynningen i Skeingesjön. Efter detta drog vi oss över ån på den lagade dragflotten. Leden fortsatte på fina stigar längs Skeingesjön. Efter 4 km kom vi till Sågmölleön. Här var mycket björnbärssnår och det var inte så lätt att hitta den gamla sågen. I den gamla muren fanns två oöppnade Staropramen på kylning! Sedan fortsatte vi upp till vägen mellan Osby och Verum. Nu sammanföll Vieåleden med Skåneleden som vi följde i nästan 4 km. Uppe i nordväst kom vi fram till Hästberga före detta kraftverk. Detta förstördes efter ett dammbrott i november 2010 och blev aldrig återuppbyggt. Här kan ni läsa mer om detta: Hästberga Kraftverk.

På slutet av rundan (norr om Gubbarp) kom vi till kohagar och Emma ville inte fortsätta bland korna längs leden. Vi sprang istället vägen tillbaka till bilen och fick några bonuskilometrar istället. Totalt loggade jag 16 kilometer och fikat vid parkeringen och den vackert belägna Björkeberga gård kunde inte suttit bättre. Gården var Länsherrens residens under medeltiden då Björkeberga var ett län!

Ledens röda markeringar var stundtals mycket bra men ibland var det långt emellan dem. Underlaget var varierat och de flesta typer av terräng fanns med. Här är några bilder från min och Emmas runda.

Ha en trevlig vecka, det ska jag ha. Här finns alla mina inlägg!