Loppen är igång igen och jag hade förmånen att få vara med som farthållare i lördags ännu en gång. Helsingborg Marathon hade premiär 2014 och jag har visst sprungit alla utom ett. Kommer alltid förknippa detta lopp med min lilla ”maratonkarriär” och frågan är om inte Simon och Andreas var med och hjälpte till att starta en ny löparvåg?

Även magasinet Spring startade lagom till premiären och jag minns hur första numret delades ut av BG, lite här och där. Hur det sen kom sig att jag blev farthållare 2016 har jag inget riktigt klart minne av. Förmodligen kontaktade jag Simon och frågade om det behövdes en till fartgrupp och jag fick 4.45 ballongerna det året tillsammans med Linda Bengtsson. Minns även att jag fick rejäl träningsvärk då jag inte var van vid det tempot. 2017 däremot blev det lite mer springa av. Då hade Hasse och jag 3.45 ballongerna och jag hade sprungit den långa Ultravasan två veckor före, kanske inte helt optimalt.

I lördags när jag lämnat min väska stötte jag på Samuel Russom, den snabbe f.d. Götalöparen som nu tävlar för Hässelby. Frågade vad han skulle springa, han svarade på engelska: halvmara och snabbt! Hann vann senare HOKA Half Marathon överlägset med tiden 1:02:52.

I år hade jag fått äran att springa med Björn och Robin i 4.15 gruppen. Vi snackade ihop oss och bestämde att gå ut ca 10 s snabbare per kilometer tills det började bli lite uppför kring 8 km. Prick klockan 10 gick starten och Erik och Andreas sprang iväg med banderollen som traditionen sig bör. Adrenalitet pumpade igång och alla rusade iväg. Vi kom snabbt in i rätt tempo och om det var Björn eller Robins förtjänst vet jag inte. Vi startar tillsammans men redan efter ett tag tar jag rollen där lite längre bak i gruppen. Vill att den ska vara så stor som möjligt så länge det bara går. Publiken hejar från alla håll och allt känns så där underbart. Arrangörerna har beställt bättre väder än 2019. Solen skiner från en klarblå himmel och endast lättare moln drar in framåt dan. Under dan blev det 20°C som varmast och lite svettigt, trots en måttlig nordostanvind som fläktade.

Björn o Robin hade varsin högtalare och turades om att spela lite härligt peppande musik, ett trevligt inslag! Även medlöparna var på riktigt gott humör. ”Hej och hå, kämpa på, välkomna till Råå” hördes ännu en gång på Råå. I Ramlösa Brunnspark fanns även detta år en ”Powerzone” med massor av hejande, liveband och vatten såklart! Utanför Fredriksdal dök Emma, Joakim och Heidi upp! Det var en härlig känsla att se dem och sen springa in på Fredriksdal. Där var precis lika fint som vanligt och det underlättade att äntligen vara halvvägs.

I början av loppet var vi en stor grupp på kanske ett 60-tal löpare men halvvägs hade vi nog endast hälften kvar. Vid Maria Park och tremilen återstod ett 20-tal lite mer slitna själar. Sedan började en efter en droppa av samtidigt som man sprang ifatt gående och vi lockade med oss några nya.

Flera jag pratade med sprang sitt första maraton men det fanns även många som hade ett antal bakom sig. Glada Josefina från Ystad gjorde sitt första och hängde med mig länge men vid 34 km längs Landborgspromenaden blev avståndet för stort. Där är ett tufft parti med lite trixigare löpning och svängar åt olika håll. Även Annika släppte där men döm om min förvåning när hon två kilometer senare dyker upp igen lite lätt andfådd. Hon hade sprungit i 5-tempo för att komma ikapp. Annika ville verkligen komma på rätt sida 4h15m strecket och det gjorde hon, imponerande!

Större delen av loppet låg vi cirka 40-70 s före tidsschemat. Vid Sofiero med 4 km kvar var ”bufferten” under halvminuten men det var lungt. Därefter väntade ju en massa pepp från mötande löpare samt den härliga nerförbacken längs Sofierovägen. Kom ifatt triatleten Jesper som hängde på vårt lilla tåg. Även Marcus ”kapten Rödskägg” hängde på oss ett tag. Vi sprang första halvan 2014 tillsammans.

Totalt var vi ett tiotal löpare som sprang i mål medan målklockan visade 4.14 och vi var sju över mållinjen ungefär samtidigt. När jag passerade mållinjen visade klockan 4:14:57 och det kändes som en bra tid. Får passa på att gratulera alla löpare som tog sig i mål och inte minst Björn o Robin som gjorde ett jättebra jobb med pejsingen. Själv var detta en av mina bästa pacerupplevelser. Tempot var perfekt och jag kunde springa utan att behöva gasa eller bromsa. Tack även till Andreas och Erik samt övriga i tävlingsledningen för ytterligare ett fantastiskt bra arrangemang. Här är resultat från alla loppen: HBGM resultat.

Screenshot från livesändningen, HBGM

Efter loppet åt jag choklad, banan och drack en fantastiskt god närproducerad IPA. Snackade med löpare, mina pacerkompisar och med Emma, Joakim och Heidi. Sedan stack jag till Kallis och kallbadade eller vad man nu kallar det. Det var inte speciellt kallt fast nu bastade jag lite innan ”doppena”. Även jag och Emma lyxade till det med en hotellövernattning. Förutom en god trerätters på Olssons Skafferi blev det kvällspromenad i solnedgången längs kajpromenaden. Benen kändes betydligt piggare jämfört med lördagen före! Så pigga att det blev en morgonjogg på söndagmorgonen!

Totalt startade drygt 600 på maran och lite fler än 700 gav sig ut på halvan. Dessutom fanns ett stort antal stafettlöpare och barn som deltog i Kids Run.

Han nu en bra vecka och passa på att njuta av den vackra sensommaren eller höst vilket det nu är? Här är alla mina inlägg!