Senaste veckan har högsommaren övergått till sensommar. Känns som höst när det är kyliga nätter och morgondimmorna svävar över fälten. Kräftor avnjuts och solstolar hängs upp. Semestern för mig har varit innehållsrik och härlig bortsett från detta med Zamba såklart, därhemma saknas det ju en hund.

Förra veckan blev tredje veckan i rad med både långpass och veckodistans kring 75km. På måndan åkte Emma och jag till Polen med Stena Line. På väg till Karlskrona fick vi till en fantastisk upplevelselöpning i naturreservatet Listerhuvud, mellan Hörvik och Nogersund. Parkerade vid hamnen i Hörvik där vi kollat upp att vi kunde låna en dusch. Sprang söderut längs havet och rundade Listerlandets sydostligaste kust med Hanö endast 4 km bort. Sprang i ädellövskog med mestadels avenbok och bok. Underlaget var bitvis mycket tekniskt och inslag av backar fanns det gott om. Till toppen Listers huvud kom vi aldrig, den tronar 84 möh och ligger en bit in från den kustnära stigen. Vi vände vid Nogersund och sprang samma väg tillbaka. På sträckan tillbaka räknade vi till inte mindre än 21 stenmurar som vi sprang genom. Det fanns massor med skalbaggar på marken och ingen av oss hade nånsin varit med om nåt liknande. Efteråt satt det fint med dusch och sen lunch på Fiskerian i Hörvik, enkelt och jättegott. Det är en fantastisk restaurang mitt i hamnen som vi varmt kan rekommendera. I Polen hade vi en heldag i Gdansk och besökte även Sopot på väg tillbaka till färjeläget. Gdansk är en gammal hansastad med massor med charm, god mat och väldigt prisvärt för oss svenskar. På hemresan badade vi i Elleholm där Blekinges grövsta träd finns, Elleholmseken med en omkrets över 8 meter. Även byn Forsbacka besöktes strax intill.

På torsdagen sprang jag ännu ett kortare långpass, denna gång med Jim från klubben. Bestämde mig för en runda som jag inte sprungit på väldigt länge. Det blev via Käckarnas, Algustorpatorp, Algustorp innan vi rundade Algustorpasjön och vände tillbaka. Rundan blev drygt en halvmara lång. Sedan avslutade vi med bad i Fjällrammsjön som ligger delvis i Hässleholms kommun.

Loppen närmar sig med stormsteg. Jag har fyra lopp på gång och först ut är Idre Fjällmaraton 28 aug. Jag har valt loppet Bovtse baalka / Renens stig. Loppet är 45 km långt med ca 1400 höjdmeter. Det ska bli jättekul att komma upp till Peters stuga i Sälen för tredje gången. Trevligt sällskap, miljön och naturen kommer med loppet ”ända upp i” en riktig toppenhelg även denna gång. Totalt är sex stycken från Söderåsens FK anmälda, hälften springer 45 km och resten 28 km.

Veckan efter är vi ett ännu större antal Söderåsare som springer Helsingborg Marathon (4 sep), hela nio stycken. Några springer som farthållare och själv ska jag hålla 6:02-fart och helst passera mållinjen efter 4:14:55. Det blir mitt sjätte HBGM och är lika kul varje gång. Springa med ballonger är mycket lättare än utan, haha. Efter Helsingborg har jag två veckor innan jag behöver bli nervös på riktigt. Då åker jag och Joakim till Västerås för att springa längs Svartån på loppet Black River Run. Det finns tre distanser att välja mellan: 20, 50 eller 100 miles. Loppet är en varvbana på 10 miles / 16 km där cirka hälften är lättsprunget längs med Svartån och resten lite mer tuffare terräng med backar. Jag och Jocke har målet 10 varv och loppet startar lördag 18 sep kl 10. Sedan har vi båda två sju veckors ”vila” till Kullamannen.

Så nu gäller det bara att hålla igång, undvika för snabba intervaller och fortsätta vara skadefri. Då kan det gå vägen. Det allra viktigaste är ändå att bara få springa och ha kul. Att komma i mål måste gå före en bra placering. Eller som Värmländskan Sandra sa efter segern i Trans Scania den gångna helgen: målet är målet. Hon sa oxå att hon springer kravlöst och utan prestation. Det tänket är något jag ska fortsätta jobba med. Henrik Roos och Sandra Lundqvist vann loppet på tiden 33h57m och därmed slog hon det gamla banrekordet från 2015 (Linda Bengtsson 36h59m). Ingen annan dam har varit under 40 h någonsin. Blev sugen att springa loppet igen och hoppas bara jag kommer med någon gång framöver.

Detta inlägg är mitt inlägg nummer 200 på bloggen. Inget som betyder nåt egentligen utan jag gillar bara att skriva av mig ibland. Gissar att jag gör det mest för min egen skull så jag kan gå tillbaka och läsa hur jag hade det. Långt nere i källaren ibland…

Nästa vecka är det veckan före race week. Det närmar det sig! Här finns alla mina inlägg!