Att springa på nya platser har jag alltid tyckt är kul. Förutom en massa nya intryck ger det glädje, aha-upplevelser, spänning men ibland även besvikelse eller rädsla. Så här sju år efter att jag började springa lite mera har jag avverkat de flesta vägarna i närheten av Dalshult och Perstorp. Men visst går det att hitta nya stigar och den senaste tiden har jag sprungit på rekordmånga nya platser. På hela sex av sju rundor har jag delvis sprungit på nya vägar eller stigar.

Vår ”spahelg” som egentligen bara var en natt på Ystad Saltsjöbad tor-fre innebar att vi fick tillfälle att springa längs och bada i havet samt inte minst äta gott på restaurang. Denna gången höll de på att renovera den stora spabassängen och bubbelpoolen så det var inte som vanligt. Men de varma utepoolerna var igång lixom den stora Pool club. Det var skönt att komma bort och sen komma hem en fredag och då ha fortsatt helg ytterligare några dagar.

När vi kom till Ystad gick vi först en runda på stan, fikade och kollade på blommor. Killgissar att vi såg ca tiotusen blommande penséer och en massa tulpaner vid klostret i Ystad. Sedan checkade vi in och hade dryga timmen över innan vi kunde börja spaa. Vad passar då bättre än att rasta skorna en runda. Mina nya Mizuno hade ju aldrig varit i Ystad. Som vanligt blev det en runda österut längs havet, i sandskogen och sen tillbaka i Norra Sandskogen. Passade på att springa längs de 300m långa skjutbanorna och kom in på en helt ny stig för mig. Efter dryga milen var jag tillbaka vid hotellet. Vi njöt av varma bad i Salt Creek Spa som nu ingick då det vanliga inne-spaet var stängt. Efter ett havsbad blev det dusch, ombyte och sen dags för en 3-rätters i Restaurang Port. På natten väcktes jag två gånger av TVn som gick igång på högsta volym. Även andra fick denna ”överraskning”. Vi bokade in oss på den sena frukosten (9-10) och hade gott om tid för en morgonrunda tillsammans. Blev något längre än fredagsrundan så totalt fick jag ihop en halvmara i Ystad. Det var halvklart till soligt även på fredagen och efter att ha checkat hade vi ytterligare några timmar till på spa. Solade en timme vid stora poolen och badade till slut. Sen tog vi den lite varmare utepoolen och även ett dopp i havet innan vi körde hem.

I lördags var det ”Kom och spring med Söderåsens FK”. Vi anlände sist av alla och fick därför springa varsin egen runda, Emma och jag. Själv hade jag gjort en 14km rutt som jag följde så gott det gick. I Gillastig gick det inte då vägen var avspärrad pga den nya älgparken som håller på att byggas. Det fick bli terränglöpning med navigering mha klockan, en hel kilometer utan stig. Tillbaka vid Odenvallen i Röstånga hade jag 15 km på klockan och några Söderåsare var kvar vid bilarna. Emma oxå. Kaffet och mackan efteråt smakade riktigt gott.

I söndags blev det en ännu snabbare och längre runda ner om Hagstad och Oderljunga. Tryckte på lite extra i regnet för att hålla värmen. Efter detta slappade jag och vilade upp mig efter långledigheten.

Började se en massa klipp från en backyard i Florida Manor i Nordirland. Loppet hade pågått sen i lördags morse. Denna ”Last One Standing” hade 4 löpare som från varv 39 höll ihop det och ingen ville ge sig. Upplösningen kom natten till tisdag då den superstarka tjejen Amy Masner inte hann varv 60 i tid. Hon slutade fyra på 59 varv och 246 miles. Peter Cromie startade aldrig varv 62 och blev trea med 61 varv. Jivee Tolentino blev tvåa, han startade varv 63 men fick nöja sig med 62 varv. Keith Russel kunde med ca 8 minuter tillgodo fullfölja varv 63 och stod som vinnare i tävlingen. Samtliga resultat är några av de bästa i världen någonsin och förmodligen den enda enskilda backyarden där hela fyra löpare når 60h på en och samma bana. Det är kul att följa dessa tävlingar och se andra kämpa. Om jag hade tyckt det var lika kul att vara med vet jag inte. Kanske det blir en backyard i år, vi får väl se.

Ha en bra vecka, det ska jag försöka ha, det är ju Eurovisionvecka, JIPPIE! Här finns alla mina inlägg!