Den gångna helgen har inte bjudit på lättare träning. Istället har jag och min kompis stavarna kämpat ”upp och ner till havet” tretton gånger på Kullaberg. Idag känns benen slitna, träningsvärken är lika brutal som Nordväggen är brant.

Det började med att Björn Serving önskade sig sällskap när han tänkte köra 2000 höjdmetrar 1 maj. Funderade ett tag och blev sugen, det lätt ju kul. Om jag var tränad för det reflekterade jag inte alls över. Backe sliter så min tanke var att kanske bara köra ett varv och sedan ta en egen lite längre lättare runda själv. Nu blev det inte så, jag hängde med till slutet och lite till. När jag träffade dessa härliga löpare vid Himmelstorpsgården kom känslan av att vi löpare är en gemenskap och kämpar tillsammans. Det blev snabbt uppdelat i mindre grupper och aldrig någon trängsel i spåret.

Rundan började med nedfarten mot Nimis. Turistströmmen dit växte rejält under dan. Sedan bar det uppåt och västerut längs blå slinga, nedanför sadeln mot Håkull. Vek höger ner till malen/stenstranden som kallas Håkulls mal. Därefter dödsbacken och kringelikrokarna upp till Håkull, bergets högsta punkt. Därefter ner, riktning Håkulls mosse och nedfarten med rep mot Valdemarsgrottan. Vi tog oss även till Dr Munthes två grottor som låg något västerut. Den stora skall vara hela 11 m djup och kallades även Göken i boet. Detta eftersom rauken utanför från havet kan se ut som en gök i boet. Tack Andreas för denna guidning!

Många hade stavar första varvet och det diskuterades flitigt för- och nackdelar. Uppför gör stavar stor nytta men nedför riktigt branta partier kan de försvåra klättringen. Jag hade dem hela tiden. Det är en vanesak och har jag lärt mig något så är det att ju tröttare man blir, desto bättre nytta gör stavarna. Ett varv var 7,6 km och gav ca 570 positiva höjdmetrar. Många slutade efter ett eller två varv men vi var ändå några stycken som körde ett tredje varv. Jag tog följe med Sara som ligger i hårdträning inför sitt sexdagars i september. Vi följdes åt hela varvet och i mål efter tredje hade de flesta loggat 1700-1800 höjdmetrar och klockan var Röglematchtime. Hade under dagen bestämt mig för att ta ett sista lättare varv mot Arild på slutet. Det fick bli mitt fjärde varv och jag fattades ju ”endast” 260 höjdmetrar till de 2000. Räknade med minst 125 metrar ner till Arilds källa och tillbaka men det behövdes en backe till. Det fick bli ner till Fiskarens eller Ladarps badställe. Tog aldrig slut under dagen och fyllde på bra med energi i varvningarna. Hade ägg- och ostmackor samt bananer och sju stora flaskor med saft spetsade med sockerbitar. Tog även salttabletter och tryckte i mig lite jordnötter, några jellies och en bar. Efter prick sex timmars ”löpning” visade klockan 30 km och 2014m+. Med alla pauser var jag ute mer än 7 timmar!

På söndagen var det dags för lite löpning med andra Söderåsare. Vi var åtta som träffades vid Strandhagens parkering i Arild. Vi tog Kullamannen Ultra sträckningen rakt fram vid Sankt Arilds källa. Missade stigen i slutet och fick traska några hundra meter på stenstranden i onödan. Terrängen är mycket teknisk och allt annat än lättsprungen. Till slut hittades stigen upp vid Fiskarens och det bar iväg uppåt igen. Uppför kändes bra men jag blev varse mina sura framsida lår i minsta nedförslut. Tyvärr fick René avbryta eftersom han inte kände sig helt hundra. Efter Himmelstorp tog vi stigen förbi Nimis, nedanför sadeln och sen ner till Håkulls mal. För fjärde gången under helgen besteg jag Nordväggen som segmentet döpts till på Strava och fick återigen titeln Local Legend på Strava. Ingen av mina klubbkompisar hade varit där förut och bestigit denna så kallade ”dödsbacken”. Jag instruerade att vi skulle hålla ihop gruppen och snabbt skrika sten om någon sådan skulle börja rulla. Allt gick bra och rädslan tog inte överhanden. Väl uppe hade vi återigen en fantastisk utsikt. Nu var det nästan bara nerför tillbaka till Arild. Sprang genom fantastiska vitsippeskogar och såg de första utslagna bokarna. Nöjda och glada badade vi och sen fikade på Tussans badplats.

Summerar jag helgen blev det 13 vändor från havet och upp till Kullaberg, sju besök på Håkull, fyra gånger i dödsbacken och tre gånger till vardera Valdemarsgrottan och Nimis. Nu blir det välbehövlig vila måndag-tisdag innan det är dags igen. Detta med ”Local Legend” var extra kul, jag som aldrig brukar vara på Kullaberg.

Ha en bra vecka, det ska jag ha. Här finns alla mina inlägg!