Igår skulle det varit Köpenhamn Maraton om det inte blivit inställt. Loppabstinens fick några från Bjäre Triathlon att arrangera ett eget lopp istället. De skulle sprungit i Köpenhamn men bytte bara platsen till Ängelholm och de nya rundbanorna på Kullavallen. Jag blev inbjuden av Fredrik och nappade till slut vilket är inget jag ångrar. Avgiften var hissnande 40 kr och då fick vi hyra av löparbanor, bord i anslutning till banorna, en fin goodiebag samt möjlighet att grilla. Var inte anmäld till Köpenhamn och tvekade länge om jag skulle springa denna banmara. Har inte kört några intervaller och endast två pass i mitt tävlingstempo (under 5:00 min/km) det senaste halvåret. Så det kändes lite väl optimistiskt att gå för pers. Gick därför in med inställningen att åtminstone springa en halvmara men ändrade mig under loppets gång.

Maraton på bana

Från klubben kom vi fyra till start: Joakim, Jim, Fredrik och jag. Var nervös precis som inför vilket lopp som helst. Körde hemifrån och hade glömt att tvätta mig, borsta tänderna och ta allergitablett. Det var bara att köra hem igen och göra rätt. Kom till Ängelholm strax före nio med halvtimmen tillgodo. Hann med en kopp kaffe och lite snicksnackande. Sedan var det gruppbild och därefter nedräkning till start.

20200518_1018445476052827035590254.jpg
Foto: arrangören / Amanda Lagerqvist

Det blåste friskt och började regna strax före start. Startade med regnjacka och tog av den efter ungefär halva loppet. Redan efter två varv så distanspersade jag på löparbana. Det gick lätt att springa på tartanen och det var som vanligt svårt att hålla igen på tempot. Sprang o snackade med arrangören Andreas de första kilometrarna. Sedan blev det helt naturligt mindre prat och mer utspritt startfält.

Joakim hade ett campingbord med som vi Söderåsare delade på. Jim hade supertrevliga Amanda med sig som support. Med ett leende på läpparna langade hon flaskor och gels till mig under hela loppet, tack Amanda! Jim drog iväg med Joakim strax bakom och efter ett tag varvades jag. Vi pratade med varann vid varvningarna och Joakim hade mest spring i benen av alla startande. Fram till halvmaran visste jag inte om jag skulle springa hela maran. Eftersom allt gick bra bestämde jag mig för att även springa 25 och 30 km. Känslan fick styra denna dag och ju längre loppet gick desto mer insåg jag att mitt fyra år gamla maratonrekord var möjligt att slå. Nu var detta inte ett officiellt lopp men det var ändå en motivator. Halvmaran (enligt klockan) passerades på 1:35:47 och så snabbt har jag aldrig öppnat på en mara. Allt kändes bra men jag var lite stum eller kall om låren och efter kanske 25 km kändes det lite stelt i högerfoten. Detta försvann och jag bara fortsatte. Joakim varvade mig flest gånger och jag förstod att han skulle gå i mål klart under 3:10. Han kämpade och slet för att sedan springa snyggt i mål med på tiden 3:05. Dessutom med negativ split! Jim kom i mål några minuter efter och när jag jag stannade klockan visade den drygt 43 km på 3:19. Enligt klockan passerades 42,2 efter 3:15:11.

Efter loppet duschade vi och sen grillades det korv, mums! Fick en goodiebag med tomater från Sånnagården, lakrits från Lakritsfabriken samt en bulle. Även en öl bjöds det på. Tack för allt Fredrik och Andreas!

Väl hemma och efter lite tacomys la jag mig raklång i sängen. Blev stel som en pinne och låg som i dvala kanske en timme. Känslan när jag skulle röra mig var som om hela kroppen var nedstängd eller frusen till is. Den ville INTE röra sig igen. Kallade på Julia som hjälpte mig upp och sen gick jag ut med hundarna för att väcka kroppen till liv. Gick kanske 500m totalt.

Förra veckan var annars en väldigt trevlig vecka tills min kära älskade svärmor Monica dog i fredags. Efter många års kämpande i Cancer fick hon till slut somna in i sin egna säng. Vila i frid! Det var en mycket känslofylld vecka.

Ha en bra vecka allihop. Här finns alla mina inlägg!