När det kommer till ett nytt år så är det alltid samma visa. Vad var det som var bra respektive lite mindre bra under det gångna året? Samtidigt finns det oftast lite förväntningar på det nya året. Det kan vara planer på en större eller mindre förändring, kanske byte av jobb eller något annat.

Själv har jag gått tillbaka och kollat vad jag önskade mig av löparåret 2019. Det första jag önskade var att bli bra i foten som inte var så pigg efter Tjörnarparen i dec-18. Sedan listade jag ett antal lopp jag ville springa med målet att fullfölja. Det lyckades! Till och med Kullamannen Ultra gick vägen. Skall jag vara ärlig så tvivlade jag ibland på hur det skulle gå. Men i efterhand gick det som på räls. Tror sällan att jag varit så pigg efter ett lopp som varat mer än 10h.

Bäst 2019

  1. Klubbresan med Oslo Trippelen, kände mig verkligen på topp!
  2. TEC100 miles – det mesta gick bättre än planerat.
  3. Kullamannen Ultra – att jag genomförde det utan skador.

Sämst 2019

  1. Fotproblemet efter Tjörnarparen-18 gav en dålig start på året.
  2. Precis vid målgången på Kullamannen Ultra då ingen jag kände var där.
  3. Bjäre Trail run i högsommarvärme blev extremt fysiskt och mentalt jobbigt, krävde lång återhämtning.

Här är mitt löparår 2019

I januari och februari sprang jag inga lopp utan tog det lugnt och byggde upp mig efter den 25 dagar ofrivilliga löparvilan.

I mars var jag fullt tillbaka och i början av månaden sprang jag Stävie Trail. Det gick jättebra och detta arrangemang är helt fantastiskt. Senare samma månad satte jag nytt pers på halvmaran under Söderåsens Halvmaraton. Detta tillsammans med Joakim då vi följdes åt hela loppet in i mål (1:32).

received_300004437353677~21518208618..jpg
Sista kilometern. Foto: Jonas Palmgren

I april åkte jag och Emma till Österlen för det nya loppet Österlen Duo Trail 2x30km. Vi hade det så bra där så vi upprepar detta 2020. Två veckor senare åkte jag och Joakim till Stockholm och Täby för TEC 100 miles. Vi fick låna cyklar på Scandic och gav oss direkt efter incheckning till startområdet/ varvningen för att checka in stämningen där. Träffade Martin Sharp och Magnus Johansson som körde 200 miles och laddade sedan med pre-race dinner på hotellet. Minns att Mikael Melto imponerade som föreläsare. Loppet gick jättebra för mig och Joakim. Det visade sig att jag klarade kvalgränsen till Spartathlon (sub 21h) medan Jocke kom in strax efter. Arrangören David gjorde ett kanonjobb! Månaden blev all time high vad gäller distansen, jag kom upp i 43 mil.

tec 2019_high_269~2703483692..jpg
TEC 100 miles – Foto: Jacob Zocherman
20190428_0647041729302362.jpg
ÄNTLIGEN i MÅL!

I maj tog jag det lite lugnare med distanserna. Sprang endast Perstorps millopp Altarstensloppet i slutet av månaden. Persade även där och kom ner mot 40min på denna terrängmil.

Började juni med Hvalsø Cannonball Marathon tillsammans med Emma, Anders och Cattis.

Fem veckor senare var det BUS i Trelleborg. Återigen var det svårt att motivera sig att springa framåt natten och jag gav upp efter 15h. I slutet av juli körde jag Bjäre Trail run som var ett mycket tufft lopp med högsommarvärme och mycket backar. Sprang en mycket kort stund med Sverigeettan Carl Johan Sörman (1:a ITRA XXL/XL) som sprungit fel, kom ifatt och drog förbi mig.

20190727_153315815621813.jpg
Tillsammans under sista varvet!

I augusti var det Ultravasan 90 som gällde och vi var återigen ett gäng Söderåsare uppe hos Peter Held utanför Sälen. Vi hade några fantastiska dagar där och själva loppet blev riktigt lyckat. Persade på alla distanser från 50km och uppåt. När GPS-klockan visade exakt 70,00km var tiden 6:59:59 så nu vet jag hur länge jag kan hålla 6 tempo😁. Jag fick säga hej då till Joakim efter 54km. Han sprang i mål med god marginal under 9h. Själv blev det 9h20m.

received_878445172528286~2369432408..jpg
Efter 36km flög vi fram. Foto: Heidi Bergman

Två veckor senare var det dags för ett rekordvarmt Helsingborg Marathon. Jag och Hanna var farthållare för 4h45m gruppen. Det var värre för snabblöparna Jim och Joakim som hade tider mellan 3:30-3:45 att hålla. Värmen tog verkligen ut sin rätt och de fick slita rejält.

fb_img_1567522580694330961529.jpg
Helena hade kul hela tiden! Foto: HBGM

I september brukar Söderåsens FK arrangera sin årliga klubbresa och denna den tionde i ordningen gick till Oslo. Det blev en kanonhelg med härliga vänner och häftig löpning. Jag och Jim sprang Oslo Trippelen och SOM vi gjorde det. Det var ett av de roligaste loppen jag varit med om.

20190922_223724-13420523865973745252.jpg
Lycka är att vara i mål!

Oktober handlade bara om en sak. Förberedelser inför Kullamannen. Det var med skräckblandad förtjusning jag stod där på startlinjen i Båstad den förste november. Återigen tillsammans med Joakim och med Emma o Heidi i publiken. Starten gick en timme senare pga en miss med bussarna. Men jag vände detta till något positivt, det blev ju en timme mindre mörkerlöpning på berget. Vi sprang och sprang och ute på berget i natten blev det mycket stavgång. Ledaren Petter blev hundbiten och sprang sedan fel och det blev lite dramatik pga sabotage av banmarkeringarna. Men vi klarade vår största utmaning någonsin Kullamannnen Ultra. Jag sprang i mål efter dryga 18 mil på 30h38m. Otroligt nog var vi båda pigga när vi sprang i mål. Det måste vara adrenalinet eller nåt men ingen av oss var helt slut. Detta blev lopp nummer tolv för året och någon längre löparvila behövdes inte denna gång. Vilade sju dagar från löpningen och kom sedan igång igen. Hade räknat med att det var 50/50 risk för skada efter loppet.

49027948886_277cfe4dc5_o1175659286848658552.jpg
Längs Bjärekusten. Foto: Stefan Fahlstedt

I december blev det inga lopp men jag körde distans som vanligt och det blev trots allt 34mil. Totalt blev det 371 mil i löparskorna 2019.

20191201_1029012599570044750210712.jpg
Zamba var pigg i söndags!

Nu hoppas jag att 2020 blir någorlunda lika spännande och upplevelserikt som 2019 varit. Ha det bra allihop! Här är en länk till alla mina inlägg!