Att alltid köra i samma hjulspår kan i längden bli enformigt och trist. Samtidigt är det tryggt, enkelt och kanske även nödvändigt för träningens skull. Man blir bra på det man tränar och om målet är att bli bra på just den där rundan hemma, då är det alldeles utmärkt att just träna där. Människan mår bra av rörelse och är vi bara motiverade så är hemmarundan perfekt för att få igång pumpen, bygga muskler och bränna lite fett.

När jag började springa för snart sex år sedan blev det många varv runt Bälingesjön som är min så kallade hemmarunda. Hemifrån är den cirka 8,3km medan slingan runt sjön är exakt en Backyard Ultra distans, ca 6700m. Vem vet, kanske Bälinge Backyard blir ett träningspass/event någon gång med korvgrillning efter några varv. Det kunde bli kul och då får de inbjudna springa på lite nya stigar.

Själv gör jag allt jag kan för att få variation i löpningen. Långpass är enklare att variera fast jag är dålig på just långpass i samband med träning. I år har det endast blivit ett träningspass över 30km medan jag på tävling passerat denna distans många gånger (i början kallade jag allt över 13km för långpass). Spontanitet i löpningen är jag heller inte bra på, det är väldigt sällan jag avviker från rundan och ger mig ut på nya stigar. Just detta gjorde jag en fredag tidigare i höst. Sprang söder om Perstorp och hittade en stig vid en vändplats som ledde till en motionsslinga bakom Persgården. Det har kommit att bli min fredagsrunda och jag får se hur länge jag kör den. Lyckades till och med locka med en kollega ut på denna fredagsrunda för en månad sen och vi hade riktigt kul.

Det är där som det roliga med alla loppen kommer in. Anmäler man sig i god tid och planerar lite så har man saker att se framemot och får ett mål med sin träning. Att man sen får springa på nya utmanande, vackra och spännande stigar är lixom pricken över iet. För att inte tala om alla man träffar i samband med loppet. En anmälan till ett lopp ökar oftast motivationen till att träna. Nästa år är jag hittills anmäld till två lopp: Tjörnarparen och Österlen Duo Trail. Båda dessa lopp har jag sprungit fyra år i rad och det är väl ett bevis på hur bra de är. Troligen blir det många fler lopp 2019. Ett lopp i fjällen alternativt alperna och högst troligt en halvmara på klubbresan till Kiel. Sedan får vi se vad som mer händer nästa år.

20190720_1115461938034801.jpg
Örkelljunga-Grytåsa, juli 2019
20180204_123920711201712.jpg
Löpning Ängelholm-Mölle, feb 2018
20170923_114631.jpg
Tjörnarparträning, sep 2017

Efter Kullamannen 180km så har jag njutit för fulla drag. När jag tänker tillbaka på det så bara ler jag. Precis som jag och Joakim försökte tänka på under loppet, att le! Jag tog en vecka helt ledigt från löpningen. Kroppen var rejält stel och utmattningen i mellangärdet satt i åtminstone fem-sex dar. Kände inte direkt någon träningsvärk men däremot en väldig stelhet och lite vätskeansamlingar dagarna efter loppet. Första passet blev lördagsträningen med Söderåsens FK. Vi var tjugo stycken som sprang en runda via Stenestad Park till Julmarknaden i Stenestad och sen tilbaka. Vi tog lotter och någon handlade. Hanna vann en lubbad ål. Både Joakim och jag märkte av segheten och de trötta benen. Återhämtningen efter 180km tar mer än en vecka men att röra på sig och träna lite lätt sägs bara vara bra. Intervallerna dröjer ett tag, konstigt nog skjuter jag alltid på dem och springer dem sällan. Det finns en löpargrupp i Åsljunga som springer på torsdagkvällar och de ska köra just intervaller och backar. Har jag lust är jag välkommen att vara med har Peter sagt. Får se om jag vågar redan imorgon.

BTW, här listar jag mina lite längre långpass. Ha en trevlig vecka i novembermörkret, det ska jag ha.