Så var dagen kommen. Sveriges tuffaste och garanterat längsta 100-miles lopp skulle starta, Kullamannen Ultra 100 miles även kallad ”Himmel, Hav och Helvete”. Jag var förberedd från topp till tå och mentalt inställd på en hård resa. Det blev tidig uppstigning med grötfrukost och tunnbrödsrulle innan bilresan till Båstad. Emma skjutsade mig och på vägen dit läste jag att starten senarelagts en timme pga strul med bussarna. Väl på plats vid Hotell Skansen och tennisstadion berättade Per Sjögren om datum-missen. Vi var i mycket god tid och jag var lugn inombords. Träffade Joakim o Heidi samt flera löparkompisar. Pratade lite med Petter Restorp, Mattias F, Mattias A, Roger, Malou, Peter, Kristian, Christian och Aramis. Samtliga var fulla av förväntan. Allt var förberett för start och efter informationen och Garys tal gick vi ut till startfållan nere vid strandpromenaden. Det blåste kallt och var omkring 5-7°C mest hela dagen.

Starten till Ängelholm – Prick klockan 10 spelades Magika och Riddaren anförde fältet och 453 löpare gav sig iväg. De flesta skulle försöka sig på det förlängda 100 miles loppet medan några valt Ultra Sprint 109k. Det kändes självklart att jag och Joakim skulle hålla ihop så länge det gick. Vi brukar vara jämna på längre distanser och det gör att vi är trygga tillsammans. Speciellt i mörkret var det skönt att hela tiden ha någon vid sin sida. Efter Norrvikens började den första stigningen. Direkt började alla att gå, här skulle inget kol eldas upp i förtid. Många kändisar var ute och hejade, bl.a. paret Ekenstierna, Gary ”Lazarus” Cantrell och Johnny Hällneby och i mörkret även Rune Larsson. Sedan måste jag nämna vännerna Christel, Lotta, Magnus, Hanna, Patrik, Johan, Fredrik, Jan, Susana, Per, Andreas, Lars, Mari och såklart Emma och Heidi som alla hejade längs med banan. Vi blev så glada att ni tog er tid att vara ute och heja på oss. Vi sprang mest i små grupper och efter Torekov (26km) så blev det mer och mer påtagligt att vinden inte kom från rätt håll. Den var sydostlig och bitande kall. Jag bestämde mig för att ta på mig en extra tröja i Ängelholm. Första vätskedepån var i Glimminge (34km). Nu kunde vi även skymta Kullaberg långt borta. Vi höll ett skönt och jämnt snacketempo men stundtals var det ändå ganska tyst i spåret fram till Ängelholm. Hux flux var vi förbi Vejbystrand och i Magnarp stod Hanna och Patrik och hejade. Härligt! Sedan var det bara 9km kvar till Ängelholmsdepån på Råbocka camping.

Vid Råbocka camping (55km/6h16m) fanns våra dropbags och Johan Ingelsberg och arrangörerna hjälpte mig då jag inte hittade min back. Var nog lite förvirrad då jag ju inte hade någon plastback öht. Efter någon minut kom jag på att det var en svart drybag jag skulle leta efter, dessa fanns på ett annat ställe! Det bjöds på en underbar grönsakssoppa med härlig sälta samt bulle och cola. Till efterrätt blev det kanelbulle, dammsugare och cola. Jag fyllde mina flaskor, bytte buff, satte på mig en extra tischa, pannlampa, stoppade ner powerbank och fler gels/bars i ryggan. Fredrik gav mig pepp samt fotade mig bredvid backyardkungen Johan Steene. Efter 18 minuter i depån gav vi oss ut i skymningen till ”Ängelholmslabyrinten”. Vi passerade Steene trots att vi sprang i 7:30 tempo mellan 55-65km. Steene berättade att han var lite sliten (han sprang VM i 24 timmars 5 dagar före Kullamannen). Snackade även en del med Niclas Gällentoft som varit på Big Dog’s i Tennessee två veckor tidigare. Det var kul att höra och jag är övertygad att han kommer dit för en revansch om ett år eller två. I Sibirienskogen dök plötsligt en skylt upp med Söderåsens FK och våra namn på. Det var Susana och Per som stod där mitt ute i mörkret och hejade. Stannade en kort stund och det var så gulligt av dem att göra detta för vår skull. På bron över ån före Utvälinge stod Andreas och pekade ner mot ån och Utvälinge. Då hade vi kommit 66km/8h. Strax därefter stod Christel och Lotta ännu en gång. Sedan kom vi ut längs havet och sprang kusten ut förbi Farhult, Jonstorp, Rekekroken mot depån i Svanshall.

fb_img_15727256949444806375400266391492.jpg
Jag och Sugrörsmannen! Foto: Fredrik

Till Svanshall kom vi efter 84km/10h och där hade byalaget bullat upp med en himmelskt god chokladkaka samt gott kaffe. Även en brasa samt vatten/sportdryck fanns. Här gjorde jag ett misstag som kunde kostat mig dyrt. Jag glömde bort att fylla på vätska! Upptäckte det efter ett tag och hade då en halv liter vätska som skulle räcka i 25km och cirka 500 höjdmetrar (tog närmare 4,5h). Hittade inget vatten på vägen men Joakim lovade att om det krisade skulle han bjuda mig på några klunkar. Vi kom till Skäret och där fanns Lars från klubben. Han hejade samt sprang med något hundratal meter. Tack! Efter Arild började det gå uppför. Vi sprang nästan ända fram mot Mölle för att där vika av in på Dödens Zon. Detta var några hundra meter nordost om Mölle kapell (vid 93km). Där stod Emma och Mari, efter några kramar gav vi oss ut på vårt första varv. Det började regna vid 22-tiden och efter ett tag blev det regnjacka på. Nu väntade natten och vi hörde massor med skrik! Var det nu helvetet skulle börja?

Här kommer fortsättningen Kullamannen 2019 – helvetet som uteblev

Vill ni läsa mer så finns här alla mina inlägg!