Under 2019 har jag redan sprungit 11 lopp och det är lika många som jag gjorde under ”toppåret” 2016. Trots detta känner jag mig just nu inte ett dugg sliten utan är pigg och faktiskt sugen på fler lopp. Tror jag måste hoppa Åshöjdenloppet nästa söndag för annars blir Kullamannen Ultra lopp nummer 13 och det går ju inte, eller hur? Är inte särskilt skrockfull men nu tar jag verkligen inga onödiga risker. Kullamannen är en av mina tuffaste utmaningar någonsin. Det mesta fokuset nu är på min hälsa och min träning. Jag ska försöka äta nyttigt (går sådär), sova mycket (är jag bra på) och träna så mycket det går.

Någon träning på Kullaberg har jag inte fått till på hela året. Har inte varit där sedan Kullamannen i början av nov 2018. Då sprang jag inte runt ”hela berget” utan endast ute vid Arild och Mölle. Kanske att jag sprang ett varv därute förra sommaren, det är allt. Jag tänker mycket på Kullamannen nu, läser om loppet och försöker förbereda mig mentalt. Det mentala är det viktigaste. Att bygga upp kroppen med styrka och uthållighet känns snart försent, det som är gjort är gjort.

Om en månad idag går jag förhoppningsvis i mål. Loppet startar fre 1/11 kl 9 i Båstad och vi löpare rundar Bjärehalvön och passerar då Hovs Hallar, Torekov, Vejbystrand vidare mot Ängelholm. Efter depåstopp vid Råbocka springs en runda i Kronoskogen innan stigen går ut mot Kullaberg. I facebookgruppen inför loppet diskuteras det vitt och brett om allt möjligt. Läsningen är tidvis underhållande och vissa tänker bära med sig 3L vatten verkar det som. Just detta med vattentillgången, toaletter längs med banan och support är ämnen som är populära tydligen. Det mentala skriver ingen om.

Själv har jag inställningen att jag ska gå i mål men är medveten om att allt kan hända. Och är vad det mest handlar om på Kullaberg efter 10 mil i benen. Efter 93km springer man in på början av ”dödens zon” som man valt att kalla varvet. Sedan skall man runda Kullaberg och passera Mölle 3 gånger under de nästan fyra hela varven. Ett varv är drygt 21km och det gäller att inte stanna kvar vid varvningen utan bara äta/pausa en kort stund och sedan ge sig ut igen. Totalt är loppet ca 174km och med ett antal tusen höjdmeter likaså, maxtid 36h.

Om det inte blir storm/orkan/skyfall eller någon sjukdom/skada så har jag hyffsad chans att fixa detta. Det pratas mycket om DNF-rate (% ej i mål) och vad gäller Kullamannen Ultra 100miles så har den snittat 65% under 2017+2018. Här finns en trailer från Kullamannen Trail!

Utmaningen kommer att ligga i det mentala, det mentala och det mentala. Vädret påverkar om man inte är förberedd på detta. Senaste veckan har jag sprungit två gånger i riktigt skitväder, jag älskar det. Extremväder däremot gillar jag inte. Skyfall och halv storm kommer inte att gillas.

Denna vecka har jag återupptagit transportlöpning till och från jobb. Var ganska flitig med det i våras och fick till 10 vändor då. Jag har 30km t/r och det är alltid skönt att springa hem medan det på morgonen är lite motigare, kallare och denna årstiden även mörkt. Idag var det pannlampspremiär och det var en kall vacker morgon med bitvis markfrost. Den bästa starten på dagen man kan tänka sig! Sist men inte minst. Denna bild såg jag på FB idag.

Ha en trevlig vecka! Här är alla mina inlägg!