För en dryg vecka sedan anmälde jag mig till detta 51km lopp på Bjäre. Det var innan värmeböljan och hela veckan som varit har jag klurat på hur det skulle gå. Det gick! Värmen var skoningslös och ledde troligen till att många sprang fel och även till att många bröt. Känslan att sitta där i mål efter mer än 7h i spåret är obeskrivligt skön. Men vi tar det från början.

Totalt fanns det fyra distanser att välja mellan: 10, 17, 34 och 51km. De senare var 1-3 varv på en trixig 17km varvbana där man mötte löpare minst fyra gånger per varv (förutom slalombacken och närmast mål). Detta och värmen gjorde att man lite då och då mötte vilsna löpare som inte visste åt vilket håll de skulle springa. Själv träffade jag uppemot tio felspringare och andra berättade liknande historier. Hur som helst var vi 19 taggade löpare som startade 51km och av dessa fullföljde bara 11 de tre varven. 1,5h senare startade Emma och totalt 27 löpare på 34km, 20 stycken fullföljde.

Ganska direkt efter start märkte jag att det gick tungt. Värmen spelade in och det dröjde inte länge förrän den första halvliters flaskan var slut. Varv nummer ett gick bra trots avsaknaden av stig på många ställen. Stigen blev märkbart bättre varv 2 för att sedan vara som bäst sista varvet. Passligt nog fanns det vattendepåer efter 7,5 samt 14km på varven. Dessutom bjöd Axeltorps fruktodling på deras äppelmust varje gång äppelodlingen passerades en km före mål. Banan var bra snitslad och tydliga pilar markerade där man skulle svänga. Trots det sprangs det fel. En hel del partier var nyröjd ”stig” som inte alltid var helt lätt att hitta. Jag sprang bara fel något hundratal meter och kom in för varvning efter ca 1.58. Fyllde på med energi, bytte till ny flaska sportdryck, kylde mig med vattenslangen och passerade mattan efter 2.01.

Dryga kilometern in på varv nummer två mötte jag Emma som tillsammans med två andra sprungit fel. Jag visar dem rätt. När jag sedan rundat Sinarpsdalen och kommer ut på banvallen igen möter jag Emma ännu en gång. De har sprungit fel även i Axeltorpsravinen och även varit i målet igen. Så vi tog följe de resterande ca 30km. Jag hade krampänningar i benen och Emma hade ett extra adrenalinpåslag så det funkade att hålla samma tempo. Vi hittade felspringningen i ”klätter ravinen”. När vi kom in i mål efter mitt andra varv (hennes första) så tänkte jag att nu följs vi åt. Varv 2 tog ca 2.25 och nu var det äntligen sista varvet!

Under varv nummer tre såg vi inga andra löpare förutom på banvallen, det var ett njutevarv! Gångpauserna blev längre och längre och vi fotade en del. Molnen tornade upp sig och vi fick ett skönt regn under några minuter. Utsikten var fantastisk på många ställen, påminde oss lite om alpängarna vi såg under SwissAlpine för exakt 1 år sedan idag. På tal om det, 43km på Bjäre Trail tog nästan 50 minuter längre tid än SwissAlpine 43k ifjor. Även höjdmetrarna var identiska, ca 1500m+ vid 43k. Loggade totalt dryga 52km och nästan 1800m+ igår. Så man kan nog säga att Bjäre Trail Run är ett av de tuffaste trailloppen i Skåne. Jag sprang i mål tillsammans med Emma efter 7h11m och det var bara sååååå skööönt!

Efteråt tvättade vi oss i uteslangen på gräsmattan och njöt i solen, det var 29° när vi lämnade Båstad! Fyra löpare kom in efter oss, bland annat ettan och tvåan i damklassen på 51an. Vann denna gjorde Lisa Engström på 7.24 medan Erik Wickström vann herrklassen överlägset på 4.55! 53min före tvåan.

Jag vill passa på att tacka arrangörerna och funktionärerna för ett fint arrangemang. Vill man ha ett tuff utmaning så är ett eller några varv på Bjäre Trail ett mycket bra val!

Länk till alla mina inlägg!