Helgen har varit riktigt lyckad med både löpning och camping! Förberedelserna inför Backyard Ultra Sydkusten 2019 var bra förutom detta med tån. Den var inte bruten utan endast stukad och jag kunde springa utan några känningar. Tyvärr kunde inte Emma följa med till Trelleborg då vår älskade hund lades in på djursjukhus i fredags. Hunden blev bättre och fick sedan komma hem under lördagen.

Bestämde sent fredag em att jag skulle ge mig av söderut, slå upp tältet och få en god natts sömn före loppet. Packade bilen full med utrustning och kom till Trelleborg halv nio. Det var en fin kväll med solnedgång och nästan helt vindstilla. Blev förvånad över det stora antalet tomma tält som redan var uppsatta. Träffade Aramis och även Marcus och Petra. Det var en kylig kväll så jag hade både sovsäck och sovtäcke samt vantar på mig för att hålla värmen.

20190705_211820839113343.jpg
Fredagkväll på Albäcksvallen

Vaknade till av att det började regna och gick sedan upp vid halv sju. Hade bestämt mig för hotellfrulle på Hotel Hansa. Körde dit och fyllde depåerna med joghurt, bär, nötter, bulle, ägg, bacon samt några belgiska våfflor fyllda med nutella och jordgubbsylt, MUMS! Kom tillbaka lagom till uthämtningen av goodiebagen samt nummerlappen. Jag vann dessutom ett presentkort på Runners Store, JIPPIE!

Klockan 10.00 gick starten och 227 löpare startade i världens enligt Marcus hittills största Backyard Ultra. Från klubben var det Anders, Catharina, Joakim, Heidi och Anna. Det regnade till o från under dagen så det var regnjacka på eller av som gällde. Efter fyra varv blev jag glatt överaskad då klubbkompisen René väntade i målområdet. Träffade även Robban, min ”gamla” klasskompis från Trelleborg. Dessutom var det bröllop just då!

Under eftermiddagen tittade så äntligen solen fram. Vid varvningen var det många med mig som lämnade regnjackan och några bytte till linne och kortbyxor. En bit in på nästa varv tornade molnen upp sig och dagens kraftigaste skur kylde ner oss. Någon hade dessutom öppnat upp tältet för att torka upp lite, det blev omvänt! Efterhand började löparna droppa av men det var rekordmånga med långt in i tävlingen. Att till exempel 106 löpare ger sig ut på varv 10 (för 67 km) är riktigt bra på en backyard. Här är ett utdrag från resultatet på antalet i mål vid några av varven.BUS 2019 i mål

 

Vinden var västlig och tilltog under dan så det betydde att sträckan på ca 1,5 km längs med havet var skön med rejäl medvind. Här sprang jag som allra snabbast vilket betydde några korta stunder i 5:45 tempo. Betydligt långsammare än jag normalt springer i men på en backyard tar varje varv en timme och medelhastigheten blir 6,7 km/h. Jag sprang i princip alla varven kring 48 min (46-50) förutom det sista som tog 52.

De tre Söderåstjejerna nöjde sig med 4-5 varv medan Anders bestämt sig för en ultra på 7 varv. Anders o Cattis springer Race to the Stones, 100 km i England nästa helg. Pratade med Lisa Amundsson under ett av varven. Det var intressant att höra lite om hennes ultraresa och alla de 24-timmars samt backyard ultras hon varit med om och i några fall vunnit. Förra året satte hon två svenska rekord på backyard ultra, först med 32h på TUB och sedan 33h på ÄBU. En cool kvinna som själv kallade sig tant. Ett annat varv snackade jag med Per Skallefell som för bara två månader sen vann TUB (Trosa Backyard Ultra) med 28h. Vi pratade om för o nackdelar med att vara lång, Per var nog längst i startfältet. Per slutade trea på BUS2019 med nytt PB på 31h.

Klockan 17 började fotbollsmatchen. Precis som förra året var det VM och Sverige mot England. Några sprang med högtalare och vi lyssnade på SR play, kul! Att höra Sveriges damlag vinna bronset med 2-1 skänkte glädje och gjorde löpningen lite lättare. På kvällen hämtade Heidi en Capricciosa till mig och Joakim men jag vågade bara äta en liten hörna. Magen lixom kroppen kändes bra hela tiden men visst stelnade jag till efter sådär en 6-7 mil. Efter 12 varv var det dags för pannlampa och framåt midnatt blev det riktigt mörkt.

Under mitt femtonde varv bestämde sig kroppen tillsammans med huvudet att nu fick det vara nog. Vänster knä varnade mig och benen ville sänka tempot och gå och lägga sig. Jag mådde hur bra som helst och hade inga smärtor eller krämpor utan det var bara mentalt lurendrejeri som fick mig att sluta. Vi var hela 24st som slutade efter 15varv, 28st fullföljde sedan 16varv eller mer. Jag kände mig nöjd med 102km på klockan men egentligen ville jag mer. Sprang fram till Joakim och sade tack för mig. Strax efter kl ett blev det medaljutdelning samt en varm dusch. Hejade vid starten klockan två, åt en bulle och drack en öl i tältet innan jag somnade. Vaknade kl sex, gick ut och såg då att Joakim och Heidi redan hade åkt hem. Joakim fick ihop 19 varv / ca 128 km och en prel. 18:e plats.

Loppet vanns av Niclas ”Ultraniclas” Gällentoft med 35 varv medan tvåan Mikael Antonsson nöjde sig med 34 (startade 35:e men gick tillbaka). Trea blev Per och bästa dam blev Diana Kämpe och Pernilla Otto som båda sprang 28 varv och kom på en delad sjundeplats.

Marcus och Petra presterade på topp med massor av höga femmor samt rapporterande i mikrofonen. Speciellt Petra är mycket underhållande som speaker. Varifrån får hon allt? Det är ett överflöd av pepp, roligheter och kärlek. Tack Petra och Marcus!

Övriga funktionärer var oxå toppklass, alltifrån avprickarna vid varvningen till depåfolket. Sedan måste jag såklart nämna alla glada supportrar utmed banan: vid Albäck, längs med havet, vid kolonierna och för att inte tala om Åkerjords och Stavstensvägen. Tack för all glädje och kärlek, fy fan vad bra ni var!

Tack för mig och ha nu en bra vecka allihop! Länk till alla mina inlägg finns här!

Annonser