Nästa vecka är det exakt fem år sedan jag sprang mitt första maraton. Kommer inte ihåg exakt hur det gick till men det var nog flera olika anledningar till att jag började springa. Jag befann mig i en punkt i livet när barnen blivit tonåringar och behövde då en ny utmaning. Jag hade sett en annons för Copenhagen Marathon och bestämt mig för det loppet. Började träna löpning och den 18/5-2014 sprang jag Köpenhamnsmaran. I september blev det även premiärupplagan av Helsingborg Marathon. Jag fastnade för det här med löpning. Då fanns inte tankarna på det här med ultralöpning utan det växte fram under de kommande åren.

Vad har jag då gjort som löpare under dessa fem roliga år? Först och främst så har jag haft otroligt kul. Jag har fått uppleva många spännande äventyr, möten med fantastiska människor och sett nya miljöer. Exempel på dessa är:

  1. Springa i decimeterhögt vatten på Hallandsås
  2. KUL-helg Stockholm, 106km löpning i ett vitt Stockholm
  3. KUL-helg på Gotland, 82km löpning Hallshuk-Visby, Ljugarn-Katthammarsvik
  4. Bergslopp i Alperna sommaren 2018, sprang i Schweiz, Italien och Frankrike

Ultralöpningen innebär hela tiden nya utmaningar som måste tacklas och den största av dem alla är att lyckas hålla sig skadefri. På tävling balanserar man ibland på gränsen till överansträngning och det svåra är att vissa skador kommer krypande. Jag har varit småskadad två gånger och lite mer nu senast kring årsskiftet. Här är förresten en liten tillbakablick på mina första år som löpare.

2014 – Sprang 3 maraton (Köpenhamn, Helsingborg och Växjö), persade på samtliga. Dessutom sprang jag min första ”kortultra” som var Tomtetåget.

2015 – Sprang 2 maraton (pers i Köpenhamn) och 2 ultralopp på 50k. Under mina två 50k lopp så upptäckte jag att det här med ultra är INGENTING FÖR MIG. Som tur är kan man ändra sig. Totalt blev det 7 lopp.

2016 – Även detta år 2 maraton, pers i Berlin och var pacer i Helsingborg. Gick med i Söderåsens FK. Sprang även 3 tävlingsultror och 2 ultrapass över 50km. Gjorde mitt första 100k lopp på Tjörnarparen och kom in på en 3:e plats. Totalt 11 lopp detta år och närmare 3300km i löparskor.

2017 – Sprang endast 1 maraton och det var som pacer i Helsingborg. Det blev 3 tävlingsultror med Ultravasan90, GAX 100 miles och Tjörnarparen 100k samt även 2 ultrapass över 50km. Höjdpunkten var min målgång på GAX men även Tjörnarparen var lite speciellt. Sprang i mål på en 4:e plats. Totalt sprang jag 7 lopp under detta år och 3600km i löparskor.

2018 – Endast 1 tävlingsmaraton och det var ett plågsamt jobbigt Köpenhamn Marathon. Det blev hela 5 tävlingsultror med Sandsjöbacka82k, BUS 87km/13h, Swiss Alpine K43, UTMB, CCC 100km samt Tjörnarparen 50miles. Kul med pers på halvmarorna både på Söderåsen och i Bremen (båda 1:34). Höjdpunkterna var mitt 50årsfirande, Swiss Alpine och såklart UTMB-veckan med målgång på CCC efter 19h15m. 10 lopp detta år och 3600km.

2019 – Började med löpvila men kom igång långsamt vecka 2 och 3. Sprungit fyra lopp hittills i år: Stävie trail 13k, Söderåsens halvmaraton (1:32), Österlen Duo Trail och TEC 100 miles. PB på halvmaran och 100 miles.

Har sprungit betydligt fler ultror än maraton. Det är skönare på något sätt för då måste man springa långsammare. Det passar mig bättre. Men jag kanske ändrar mig och börjar gilla kortare distanser framöver vem vet. Kanske är det latmasken i mig som gör att jag hellre tar det lugnt och inte utmanar mig genom att springa snabbare. Sedan kanske en del tycker att jag springer snabbt och en del tycker att det går långsamt. Allt är relativt, man får tycka som man vill. En promenad är oxå träning, tänk på det!

Avslutar inlägget med en bild jag fick från den kända fotografen Jacob Zocherman. Är så glad att se mitt fighterface. På bilden var det fullt fokus. Autofokus!

tec 2019_high_269~2703483692..jpg
TEC 100 miles – Foto: Jacob Zocherman