I söndags var det Stävie Trail, det där lokala loppet i skogen som nästan ingen visste fanns. Det är sjätte året som Sarah och Anna tillsammans med ett stort antal funktionärer anordnar detta jättefina arrangemang. Jag sprang det för tre år sedan, årets upplaga var mindre lerig men precis lika rolig.

Loppet har växt till att nu samla cirka 700 löpare. Det finns ett MiniTrail för de minsta och 6,5 eller 13km för alla andra (varvbana 6,5km). Start och mål är på en liten gräsplätt i slutet av en villagata i Furulund utanför Kävlinge. Parkeringen är där jag tror Stävie Cementgjuteri höll till för länge sedan, lite häftigt faktiskt. Tina mötte upp oss på parkeringen med nummerlapparna som hon hämtat, tack snälla!

20190303_1010371854897592.jpg
Uppsnack på Cementan

Vi träffade några kända ansikten före start. Det lätta duggregnet övergick i sol så vi fick upp värmen något. Såg de första 6,5km-löparna springa i mål. Andreas sprang riktigt bra och slutade femma på 26:19. Starten av 13km-loppet var uppdelad i fyra startgrupper för att minska trängseln i spåret. Det var precis som förra gången hög fart från start för snart blev det enkelspår. Passligt att jag hade värmt upp med några snabba rusher för det var ”ge järnet” som gällde.

IMG_9962
Första startgrupp 13km. Foto: Stävie Trail

För tre år sedan tog varven dryga 30min och jag tänkte att något snabbare borde vara rimligt i år, ville under timmen. Men det gick ju inte att titta på klockan utan det var stigen och framförvarande löpare som blicken fästes på. Underlaget var blandat lite småtekniskt med gräs och grus och jag var nära att snubbla en gång. Några mycket små backar fanns oxå. När jag passerade varvningen kände jag att det blir svårt att hålla farten uppe varv två. Passerade på 29:36 och tänkte negativa tankar som att ”kommer tappa minst en minut varv två”. När jag sedan känner något diffust i hälen så måste jag dessutom tänka på det. Hälen ger sig och jag lyckas hålla ihop loppet bra, fortsätter i samma jämna fart kring 4:30-4:40. Men jag känner mig stum och får verkligen anstränga mig, detta är något helt annat än ultra. Är torr i munnen och längtar efter lite sportdryck och snabba kolhydrater. Men har inget med mig och får stå mitt kast. Tankarna far runt. Det glesnar med löpare både före och efter mig. Jag passerar några enstaka löpare under andra varvet och den sista spurtar jag förbi 200m före mål. Det har nästan aldrig hänt att jag spurtar om någon. Brukar istället få kramp och bli omsprungen.

Kommer i mål under timmen som var mitt hemliga mål. Klockan stannar på 58:58 och jag är överlycklig över mitt lopp och att jag höll. Ser sedan att andra varvet gick 14s fortare, det kändes inte alls så, tror jag lurades av att det var jobbigare helt enkelt. Efter loppet fick man en av de finaste medaljer jag sett samt snickers, släta bullar, bananer, blåbärssoppa, Oatley dryck och Coldzyme! Dessutom fick man en fin rosa buff före loppet. Riktigt fint alltihop. Snicksnackar med klubbkompisar från TK Fys och Söderåsens FK som går i mål efter mig. Emma persar och det med hela 4min, JIPPIE! Här är alla resultaten. Efter loppet bjöds vi på gofika hos Mari i Saxtorp. Fantastisk bra avslutning på en tävlingsdag.

Vilsespringet då? Jo det hände i fredags efter jobb. Gav mig ut på långtur i Perstorps Sjörike. Från början planerat ca 18km blev till 20 och sedan ännu längre. Fick starta google maps tre gånger och kolla på skärmen var jag var någonstans. Råkade komma nedströms Ybbarpsån och fick balansera över ån på ett par mossbeväxta halvmurkna bokstammar. Ån var djup och det var strömt så det var ganska läskigt. Den snåriga, oländiga terrängen och rasbranterna gjorde det ännu mer läskigt. Kom tillbaka till ESAB med andan i halsen efter nära 3h och drygt 24km på klockan. Kände mig lite sliten i lördags men loppet i söndags gick trots allt helt ok.

Ha nu en trevlig vecka allihopa! Länk till alla mina inlägg!