Loppen under UTMB ”WORLD SUMMIT OF TRAIL-RUNNING” är ofattbart vackra, stora, mäktiga och dominerar till viss del Chamonix under somrarna. CCC som jag sprang fre-lör var mycket bra arrangerat och staden Chamonix-Mont-Blanc med 10000 invånare blomstrar med 100000 besökare dagligen hela sommaren. Det kommer betydligt färre på vintrarna. Man kan tänka sig att organisationen skulle vara gigantisk och opersonlig men det tyckte jag inte.

Visst var nummerlappshämtningen lite löpande ”långsamma” bandet men överallt under loppet gjorde funktionärerna sitt bästa. Löparna men mest publiken spred så mycket glädje och känslorna bubblade inom mig. Själva loppet var brutalt och skoningslöst. Det märktes speciellt i år då nästan 1800 löpare (27%) fick bryta antingen UTMB, CCC eller TDS (6500 startande). Totalt startade nästan 10000 i alla loppen. Jag sprang CCC som betyder Courmayeur – Champex-Lac – Chamonix och är 101km med 6100m+.

Efteråt känns det stort och fantastiskt att ha lyckats genomföra detta. Ska man springa detta lopp bör man läsa på lite. Ta tex detta med nummerlapparna. Man väljer en tid för ”bib pickup” på sin ”runners page”. Detta för att inte skapa ojämna köer. Sedan dyker man upp och får ändå köa kanske 1.5h totalt. Jag o Martin stod ute i regnet kanske en timme. När man väl kommit in i sporthallen fanns sex stationer. Då var det riktigt kul och förväntan låg i luften.

Dagen före loppet packade jag allt i ryggan och hängde upp det jag skulle ha på mig på galgar. Ryggan kändes tung, tippar på ca 3,5kg med 1L vätska. Jag och Martin åt sedan Pasta Bolognese på campingen mittemot vårt boende. Drack ett glas Berocca och lade mig tidigt. Gick upp 0540, åt frukost och gick till busshållplatsen. Arrangörens bussar kom 0715 och vi var igenom Mont-Blanc tunneln och i Courmayeur en timme före start. Gick till starten med David Ramstedt som oxå bodde på Chalet Tissieres. Nervositeten jag känt på bussen släppte lite. Stämningen var hög men oxå spänd bland löparna. Träffade spanjoren (en basker!) som bodde i vårt 6-bäddsrum. Han stod till sin förvåning i elitledet och sprang i mål på 13h och plats 44. Detta var en kul kille. Han hade slagit Ida Nilsson i en spurt tidigare i år.

Strax före 9 kom helikoptern och drönaren för att filma starten. Kl 0902 gav jag och den första vågen av löpare sig iväg. Totalt startade 2147 löpare.

Första kilometern blev överlägset den snabbaste (5.06). Sedan blev det snabbt brantare och km 10 hade >34% lutning. Det var en lång rad med löpare som kämpade sig uppåt i. Vid Bertone (15km/kl 1140) fyllde jag mina flaskor med svag sportdryck och åt lite kex, ost och korv. Sprang snabbt vidare men särskilt fort gick det inte. Det var ganska mulet så toppen av Mont-Blanc syntes inte.

Sedan sprang jag när jag kunde och körde med stavarna mest hela tiden. Nästan alla hade stavar, några bröt sina och vissa glömde bort dem i tälten. Upprepade i stort sett samma sak vid kontrollerna. Fyllde mina två softflasks och åt ost, korv, kex, sockerkaka och drack vatten, cola eller kaffe. Åt ingenting av det jag hade i ryggan. När jag var på väg upp till Col Ferret (31km/kl 1430) så kom David Ramstedt ifatt och passerade mig med sina pigga ”unga” ben. Där började det regna, ungefär samtidigt som vi sprang från Italien in i Schweiz. Regnjackan åkte på och stigarna blev kladdigare och kladdigare. Senare på eftermiddagen blev det komiskt när löpare drattade på ändan både till höger o vänster. Jag hade tur som lyckades klara mig. Sedan regnade det i flera timmar och även senare på kvällen. Det blev kallare i och med regnet så i Champex-Lac (55km/kl 1820) tog jag på merinoullströjan under Ultravasatischan. Champex hade den största depån och jag åt två tallrikar med pasta och köttfärssås samt en smarrig blåbärskaka. Hade ingen koll på tiden men märkte under loppets gång att jag plockade placeringar uppför men tappade nedför.

Vid Alpage de Bovine (kl 2030) togs pannlampan på och sedan blev det nästan 8h i mörker. Stundtals var det duggregn och dimmigt och det var extremt svårt att bedömma om det var halklera eller endast blöt grus/jord stig i mörkret.

I Trient tog jag på mig långa tajts under shortsen inne på en lerig, trång toalett (72km/kl 2200). Bytet var inte helt lätt då både ben, strumpor och skor var rejält leriga. Alla backarna var fruktansvärda men den efter Trient var allra värst, brutalt var bara förnamnet. Det var mörkt och man såg en lång rad med pannlampor uppför bergets serpentinstigar. Det var 700hm på 3km där. Många stannade och vilade och varje gång jag behövde dricka fick jag stanna. Många gånger trodde jag att toppen var nära men den bara fortsatte. I den backen mellan Trient o Tseppes tog jag 41 placeringar. Efter backen sprang vi ut ur Schweiz och in i Frankrike.

Helt själv sprang jag endast någon enstaka sträcka, det fanns oftast andra löpare som höll samma fart. Vid Vallorcine (83km/kl 0020) blev jag rejält överraskad. Christel o Glenn från Helsingborg dök upp och hejade på mig samt filmade lite. Glenn berättade lite om den resterande banan. Tack!

Efter att jag sprang ifrån dem hade jag sedan följe med Christian Treschow resten av vägen. Hjälpte honom med det onda knäet (1st 500mg Ipren). Vi hade varit igång i 15,5h och insåg att vi hade stor chans på sub 20 då endast 17km återstod. Det gick riktigt bra och när vi efter 19h15m sprang genom målportalen var det med en riktigt härlig känsla. I början av loppet var jag inte alls hundra på målgång men efter 6-7mil insåg jag att det skulle gå.

Kramade Christian och vi njöt av stunden. Efter att ha fått västen jag längtat efter gick jag till gympahallen och hämtade min dropbag. Tog sedan en gratis ”UTMBtaxi” direkt till hotellet. Smög in duschade och lade mig i allrummet en stund innan frukosten serverades. Kunde sedan inte somna utan gav mig ut på stan för att fira med en trerätters lunch tillsammans med Christian på La Tablee. Gick sedan till målportalen och såg när Xavier Thevenard vann UTMB för tredje gången. Sicken stämning det var. Mötte upp Christel och Glenn på stan och vi tog en fika samtidigt som resten av topp 10 på UTMB gick i mål. Det var häftigt.

received_7160391220923791400414821.jpeg
Dagen efter. Gofika med Glenn och Christel!

På CCC kom 21 svenskar i mål. Min tid 19.15.23 räckte till plats 414 totalt av 2147 startande. Kom på plats 17 av 202 i klassen V2H/herrar 50+. På söndagen fick jag känna mig stark. Tog bussen efter åtta och hann precis ta emot Martin Scharp när han sprang i mål på UTMB efter 38h18m. Sedan följde jag honom tillbaka till hotellet och vi åt en smaskig middag innan vi sedan åkte tillbaka till Geneve för flyget hem.

utmb live runner 37551708592570..jpg

utmb live timing runner 3755487709633..jpg

img_20180904_094500866307091.jpg

Som ni förstår är jag riktigt nöjd med veckan. Den kommer att vara ett minne för livet. Efteråt är jag supernöjd med kroppen men dagen före loppet var jag milt uttryckt inte helt nöjd med den. Tvivlade på mig själv då jag fick problem med ryggen, så som om två kotor hade låst sig och jag kände mig sned. Hade även ordentliga spänningar i nacken på eftermiddagen. Ringde på hos Kiropraktorn bredvid vårt Chalet men ingen öppnade. Tur var det då det slutade lyckligt ändå.

Kommer jag att springa något av loppen i Chamonix igen? Kanske men det är inget jag har några planer på nu i alla fall. Däremot kan jag varmt rekommendera det för den som vill ha sig en rejäl utmaning. Hör gärna av er om ni har några frågor, jag svarar om jag kan.

Länk till alla mina inlägg